Jag skulle ju bara returnera ett par tofflor...

Var ute på lunchen idag till skoaffären  Kalle P. och lämnade tillbaka ett par tofflor som var för små. Det var svärfar som betalat tofflorna med sitt kort. Deras policy sa dock att nu måste pengarna betalas tillbaka på ett kort.
"För att minska rånrisken" sa de.
Jag argumenterade emot och sa att det blir ju mindre rånrisk om jag får tillbaka pengarna i kontanter. Men deras motargument blev att:
"Nej, det blir ju större rånrisk. För då måste jag ju ha kontanter här ifall du vill ha tillbaka några."
Jag bara orkade inte utan lät dem stoppa in pengarna på MITT bankkort.

Sedan fick jag gå ner till Minuten  utanför Swedbank och ta ut pengarna igen. Det gick inte heller så bra. När allt var inknappat bad automaten mig att ta ut kortet. Men något kort kom inte. Istället stod det tekniskt fel och kontakta banken på en lapp den spottade ur sig.

Jag fick därför gå in på banken och ta en nummerlapp. Det gick inte heller... den automaten hakade också upp sig. Så jag fick tränga mig fram i kön och felanmäla nummerlappsmojängen. En kille kom ut och lagade den och jag fick en lapp.

Tog 10 minuter att få komma fram i kön sedan. Väl där blev jag lite tveksamt mottagen och en banktjänsteman kollade leg och sa att det inte kunde se något fel på automaten. Men min lapp fråmn automaten sa ju något annat.

"Då tar det 3-5 bankdagar att få hem ett nytt kort" sa tjänstemannen.

Bara hämta ut kortet gick tydligen inte. Sedan rekommenderade han mig att skaffa ett bankkort till så kunde jag ju ha två stycken ifall detta skulle hända igen. Jag surnade till och sa att det vill jag inte ha...

Istället kunde de hjälpa mig att få lite kontanter att klara mig på över helgen. Men detta kunde de bara göra en gång (?? Gudarna vet varför). Jag fick säga en summa och så gick en tjej ut med ett bankkort till exakt samma automat och hämtade pengarna. Jag väntade på den spännande rundgången när hennes kort skulle fastna men det gjorde det inte.

Så nu är man utan betalkort men tofflorna är i alla fall tillbakalämnade...

Finns det någon läkare på planet?

Idag har vi rest hem ifrån Rom. Sista flygningen skedde från Amsterdam till Linköping. Just som jag och Örjan fick våra plastinpackade mackor som var mat på samtliga flygresor så hördes en flygvärdinna i högtalarsystemet:

"Is there a doctor onboard?"

Vår flygvärdinna stelnade till och rusade fram i planet. De försvann bakom skynket till första klass så vi såg inte vad de gjorde. Efter ett par minuter upprepades frågan och man frågade även efter annan sjukutbildad personal.

En ung tjej gick framåt i planet men jag såg aldrig om hon hjälpte till. Ytterligare några minuter senare saktade planet in och girade ner mot marken. Kapten talade i högtalarasystemet och berättade att man hade en sjuk man ombord och behövde landa i Billund (Bredvid Legoland i Danmark). En flygvärdinna förklarade för en man två säten framför oss att det var hans kollega som blivit dålig. Han hade fått syrgas och kände sig lite bättre, sa hon.

Planet svängde ner och landade. En ambulans stod redan och väntade och ambulanspersonalen kom ombord. De fanns kvar en bra stund inne i planet och tog sedan med sig mannen ut men hade ingen brådska därifrån så vi tror han var rätt OK.

Flygvärdinnorna for runt och höll humöret uppe på oss. Hon frågade Kristina bakom mig om hon tålt sin smörgås (som de inte kunnat utläsa på om den innehöll nötter) nu när det fanns sjukvårdare ombord. Och när Gustaf snöt sig rejält frågade hon om han också ville åka ambulans.

Kaptenen ställde sig mitt i gången och talade till oss passagerare på nytt. Han sa att de höll på att fixa papperen och tankade upp planet på nytt inför fortsatt färd mot Linköping. Vi skulle bli ca en halvtimme ytterligare försenade men som han sa "...if the man gets well, that is OK for me..."

Så tycket nog alla passagerare också för ingen protesterade över detta utan satt lugnt kvar och väntade på sina platser.

Ett litet jubel och fniss uppstod när flygvärdinnorna blev tvungna att göra om sin pek-och-vift-show med flytvästar och syremasker. Alla ombord hade ju redan sett dem göra detta förut.

Så småningom tog sig planet upp i luften igen och vi anlände till Linköping klockan 17:50, 1 timme och 30 minuter försenat. Men en flyghistoria rikare.

Rådjur, bajs och gammal saft i glassen

När vi ska läsa godnattsagor så har Lina haft en period där hon själv vill fantisera ihop den. Mest blir det skuggfigurer och äckliga tårtor som jag ska äta.

Kvällens "saga" bestod av glass hon fixade åt mig. Den innehöll rådjur, bajs och gammal saft. Rådjuret var dessutom levande och stod mitt uppe på glassen.

Till efterrätt (?) så gjorde hon en bulle med slem i. Slemmet var blått och rosa. När jag ätit det fick jag utslag över hela kroppen, berättade hon. Också dem blå och rosa.

- "Hoppa in i baksätet, så kör jag dig till sjukhuset." sa Lina.
Jag hoppade in och Lina tvärbromsade.
- "Då var vi framme! Det tar en sekund till sjukhuset. Vi bor granne med det!" fortsatte Lina.
Jag protesterade lite över varför vi tog bilen och inte gick, men nu var doktor Lina redo att ta emot mig.
- "Du har fått färglaktos" berättade hon."Jag måste operera dig. Jag skär bort utslagen, men jag lämnar dem öppna."
Efter operationen så sydde doktor Lina ihop mig. "Med en sko" sa hon.
- "Med en sko??" frågade jag.
- "Jag menar med ett skosnöre" rättade sig Lina. "Och så tar jag en pommes frites som nål. Jag vässar den i pennvässaren först."


Andra kvällar har det till exempel varit en fågel att äta.
- "Mums, sa jag. Jag gillar ju kyckling.
- "Men jag har inte skalat den", sa Lina. "Jag har bara plockat den från himlen."

Ytterligare en annan kväll ville hon att tårtan skulle innehålla en baby. Jag tvärvägrade och sa att en baby vill jag absolut inte äta.
- "Men hallå", sa Lina. "Det är en FUL baby!"

Not improving...

Idiotprojekt

Jag drar mig inte för - i likhet med många andra - att starta stora hemmaprojekt. Jag är dock sedan envis nog att fortsätta (för annars vore allt arbete jag lagt ner hittills bortkastad), tills projektet är i hamn.

Ett av mina senaste projekt har varit att handkonvertera 10 000 rader C-sharp (C#, ej skrivna av mig) till Java. Språken är ganska lika men en hel del pillande har det varit i de ca 30 timmar jag lagt ner hittills.

Programmet läser in en midi-fil och skriver ut den som notor. Jag tänkte integrera det med ett annat stort hemmaprojekt jag har gjort en gång.

Nu läser mitt program filen och alla menyer ser (nästan) ut som i originalet i C#.

Återstår visst bara några detaljer med att få notorna att se korrekta ut.. :-)

Så var man med iPad 2 då...

IPaden är rapp men ger ibland svårbegripliga order. Var finns "Granska"-knappen?


Efter grundliga rekommendationer igår från mina gamla kollegor så köpte jag idag en iPad.Rekommendationerna sa "iPad 2 med 16G och utan 3G"


Det gick dock inte helt smärtfritt att köpa en. Jag tänkte mig att köpa den på Elgiganten i morse. Dock var hela Elgiganten nerplockad och varorna slut. Åtminstone nästan. De ska flytta varuhuset och säljer därför ut varorna i det gamla. Nu hade de stängt av butiken så det var ca en tredjedel kvar av golvytan och den hade löjligt lite varor. De hade iPads (ipaddar) men bara med 3G.

Så vi gick till SIBA istället. Jag gillar inte försäljarna på SIBA, men för denna gång skulle det gå bra.. trodde jag...

Jag råkade dock på en säljare med mycket tråkig attityd. Jag var på god väg att bara trava ut ur butiken.

Jag klev fram till honom och sa att jag ville ha en "iPad 2, svart, med 16G och utan 3G". Han bara stirrade på mig:
- "Ska du aldrig ta ut den då?" sa han.

Det tog en kort ordväxling innan han insåg att jag inte tycktes mig behöva 3G. Han kollade sin dator och sa att de hade den inne. Istället för att hämta den så travade han bort mot en annan hylla.

- "Vilket fodral ska du ha till den?" frågade han.
Jag blev lite överraskad av frågan och undrade om ett sådant ingick i priset.
- "Nej!" svarade han kort.

Jag såg att hans billigaste fodral började på 479 kronor, och han fortsatte att predika om hur ömtålig den var och att man MÅSTE ha ett fodral till den. Allt detta gjorde mig väldigt avogt inställd och jag sa ifrån om att köpa ett fodral här och nu.

- "Ska du inte ha något fodral??" envisades han. Jag låtsades inte höra.
- "Ska du köpa den extra speciella försäkringen eller bara den vanliga?" frågade han sen.
Jag svarade (som alltid) att jag inte ville ha deras försäkring. Han tittade förfärat på mig:

- "Skynda dig att köpa en försäkring snart då! Det är ju glas det här! Tappar du den i golvet så spricker den!"

Jag frågade näsvist om han menade att de sålde grejer som inte håller. Det blev ingen försäkring heller och han plockade fram lådan och sa någon kort fras om att "Lycka till!" och avlägsnade sig snabbt.

Så nu sitter man här hemma med en dyr oförsäkrad glasbit... måste kolla med min hemförsäkring vad den täcker....

För den som undrar varför jag har svårt för SIBA-försäljare kan läsa mitt gamla inlägg här.

Ovetenskaplig test av munsköljmedel

"Pappa, du luktar illa i munnen" 

sa sonen på semestern. Jag poppade därför in på apoteket och stirrade fånigt bland varorna. Först föll blicken på SB12, som jag lärt mig från reklamen att det skulle vara så himla bra. Jag köpte en flaska. Det smakade som tuggummit Riff (någon som minns det?) i munnen, men sonen märkte ingen förbättring sa han. När SB12 var slut gick vi till ÖB och shoppade upp oss på 3 andra flaskor. Här följer min utvärdering av samtliga fyra:

Listerine

Pris: 42 kr
Kronor per dag: 3:36
Omdöme: Man känner verkligen hur det poppar i munnen (somi reklamen), vilket jag tror är alkoholen. Man känner sig fräsch efteråt.

Betyg: 5 (Bäst i test)

Colgate Multiprotection

Pris: 39 kr (ICA Maxi)
Kronor per dag: 3:12
Omdöme: Ger en hemsk eftersmak av kräks. Min nya sort var alkoholfri vilket jag tror gör att den känns mindre effektiv. Köper jag aldrig mer!

Betyg: 2

GUNRY Munskölj

Pris: 12:90 (ÖB)
Kronor per dag: 1:03
Omdöme: Ger hyggligt resultat.Alkoholen känns nästan lika bra som Listerine. Det låga priset gör att den skulle kunna varit vinnare. Ger dock en något lägre fräschhetskänsla i munnen är Listerine.

Betyg: 4 (Mest prisvärd)

SB12

Pris: 115 kr (Apoteket)
Kronor per dag: 9:20
Omdöme: Hälften så stor förpackning, och man tar hälften så mycket varje dag. Dyr och dåligt resultat.

Betyg: 1

Summering

Det kan vara stor skillnad på priserna för samma produkt beroende på var man köper dem. ÖB ligger etten till två tior lägre än t ex bensinmackar och vissa apotek.

Att skölja munnen med munskölj ger en sån fräsch känsla i munnen att det kommer jag fortsätta med. När dessa flaskor tagit slut kommer jag att prova ut bästa Listerine-sort och hålla mig till den. 

What´s included in "All inclusive"?

Vi var på Mallorca i förra veckan. På SunWings hotell i Cala Bona. Jag tänkte försöka skriva den informativa guide man saknade innan man for dit.

Vi fick frågan om vi ville bo i huvudbyggnaden eller i flygeln. Vi visste inte vad det innebar men valde flygeln. Det visade sig vara ett lyckokast. "Flygeln" var ett helt eget hotell 100 meter från det stora hotellet. Vi hade egna pooler och frukostsställe. Man fick även gå till huvudbyggnaden och utnyttja deras pool och restaurang, vilket var en mycket trevlig kombination.

Redan när man fick rumsnyckeln fick man de armband som berättade att man hade All Inclusive. Ca hälften av gästerna hade det. Det fanns Inclusive också som var, vad jag förstod, att inte få kvällsmat på lördagar och onsdagar. Med nyckeln fick man också en lapp med alla mattiderna. Det var allt! Stod inget om något drickbart, t ex. Detta var givetvis taktik från hotellet. Det tog en dag eller två innan man vågade ställa den smått motsägelsefulla frågan:
"What's included in All Inclusive?"

Svaret var "Alla drinkar, fri mat och fri glass. När vi då plockade fram några glassar så visade sig "alla glassar" bestå av fyra sorter i en frysbox vid sidan av. Drinkarna i barnen var också begränsade. Ca 1 av 4 var markerade med en röd prick, och dessa fick man gratis. Dock kändes både glassar och drinkar som fullt tillräckligt. De hade lite av varje sort som skulle passa alla. Både vad gäller glass och drickat.

Maten var i oerhörda mängder! Hotellfrukost med pommes frites, tårtor och wienerbröd. Lunch och middag var också bufféer med allt tänkbart till. Man fick ta valfri dryck. Tog man vin bars det in en halvliter. Den som inte hade All Inclusive kunde köpa buffé där för 20 Euro per vuxen. Barn åt gratis!

Blev man hungrig däremellan (blev man inte) så kunde man få korvar, baugetter och pommes frites i baren att ta med upp på rummet.

Glasskioskerna var öppna så man kunde hämta läsk, öl, glass och Sangria vid poolkanten. Dock förkom inga fulla turister vid poolkanten.

Trådlöst Internet fanns på rummet. Men man fick hitta receptionen i huvudbyggnaden och be dem om en kod (gratis). Det var rejält slött och SVT Play samt P3 via webben var bara att glömma. Det gick även att använda till sin mobil, men bara med en uppkopplad apparat i taget. Snabbare Internet gick att hyra på datorer nära receptionen.

De hade ett Play & Chat-rum som det stod i reklamen. Det kostade 2,5 Euro per halvtimma att utnyttja.

Stranden var väldigt nära hotellet, men hade stora stenar och mycket smutsigt vatten. Bada kunde man göra ca 1 km bort vid Cala Millor (åt sydväst).

Vädret var halva tiden sol och andra halvan molnigt, då det också blåste en kall vind. Vädret kunde slå om när som helst under dagen och gjorde det också minst en gång per dygn.

Mataffärer och shopping låg nära hotellet på promenadvägen mot Cala Millor och stranden. Det gick att betala med Visakort i nästan samtliga affärer.

Kul familjeaktiviteter var att hyra en fyrapersoners cykel att trampa på cykelbanan längs stranden med. kostade ca 8,5 Euro per timma.

Det fanns också ett gult tåg som körde runt i en timma längs Cala Bona, Cala Millor och Cala Pinos. Kostade 3,5 Euro per person.

Ville man åka längre så fanns det bilar att hyra vid hotellreceptionen. (42 Euro per dag, exklusive drivmedel).

Det gick också en del utflykter med buss från hotellet.

Vid Cala Millor fanns en glasbottnad båt (katamaran) som var borta i 3 timmar för 20 Euro per vuxen och 8,5 Euro per barn.

http://www.youtube.com/watch?v=20f8kHH4oHA

Barnen roades av Lollo & Bernie och de hade ett minland man kunde skriva upp sitt barn på för att delta i skattjakter och barnpyssel. Vi noterade inte att detta kostade något och blev skamfullt avropade av bussen hem för att betala detta. De tog 6 Euro/barn för 2 timmar, vilket dock var mycket prisvärt.

Som på alla tursitorter fanns det kvinnor som flätade flickornas hår och de flest små tjejerna gjorde det. Vet inte hur mycket de högg till prismässigt, men vi gav 20 Euro för dotterns flätor i halva håret.

Efter middagen på kvällarna var det minidisco med Lollo och Bearnie. Det startade ca 18.30. Vid 20.45 var det uppträdande för de vuxna med sång och dans.

På frågan om All Inclusive lönade sig.. tja... pengamässigt... inte helt... man kunde inte äta upp för den summa man betalt. Dock var det väldigt lyxigt att få hämta så mycket man ville så det gjorde det hela klart värt beloppet. Man blev ju dock givetvis lite dumsnål och vågade inte för långt från hotellet för att inte missa maten. Men man klarade sig utan ett eller två mål om man bara tog steget att göra det ibland.

Den totala lyckan att få rörisolera igen

Ikväll har jag haft kul! Jättekul!

En rörmokare från tekniska verken var förbi igår och bytte ut första kranarna där fjärrvärmen kommer in för att en av dem läckte. När han var klar sa han att han skulle skicka hit en isolerare från Norisol. Även om jag kände att det skulle vara roligt att ev. träffa en gammal kollega igen så övertalade jag honom (med lite polisgrepp och judokast) att få göra detta själv.

Och idag kunde jag inte hålla mig längre utan satte igång. Några reflektioner under arbetets gång:

- Jag måste numera ha glasögon på mig för att klara jobbet.

- Bostik 1782-lim fungerar inte efter 6 år i verktygslådan.

- Min pappas superduper-lim fungerar dock även till detta.

- Det duger inte alls lika bra med vilken handsax som helst. Min inkörda sax är ovärderlig.

- Det var jättekul! Om man kunde göra som med datajobb - arbeta med det några timmar i hemmet när barnen somnat - skulle jag göra detta oftare.

Här följer en bildsvit från arbetet.

Kulturkrockar över pölen

Detta är från ett mail jag fick i veckan:

> > > > DEAR Lars Svensson, 
> > > > 
> > > > Thank you for your order. Company policy requires authentication steps before approval and shipment of international orders.
> > > > 
> > > > Please email us a scanned copy of the front and back of your credit card to confirm your account number. You may cover the last four digits to protect your privacy. If possible, please use a corporate email ID to expedite the verification. MemoryTen can assure you that your card information will be used for verification purposes only, and is not permanently held on file. You may also call in to 1.866.636.6799 (PST) with any questions/concerns.

***

> > Lars Svensson wrote:
> > > Is this why the memories from you has not arrived yet? The money was drawn from my account the same moment I made the order on your homepage. have you not gotten them? Then where can they be now? Why would a scanned copy of my credit card help you?

***

> > Hello Mr.Svensson, 
> > 
> > Your address on your order ------- 4 did not match when I looked you up on Google. I found you
> > on Google (http://personer.eniro.se) Högalidsgatan 5 58245 LINKÖPING. That is not the same as on your
> > order. MemoryTen wants to confirm you are the credit card owner. That is why we ask for a scan, to 
> > avoid credit card fraud. 
> > 

***

> Hi, MemoryTen!
> 
> I suppose it is a good thing that you do tests like this. The problem with my name is that is is extremly common. We are 7 at my work called Lars Svensson for example (amoung 5000 people).
> 
> I checked eniro.se and it is not listing me there since the phone is listed on my sambo (Kan inte förlåta mig själv att jag inte översatte 'sambo' här).
> 
> Howeever, on eniro.se´s competeter hitta.se you can easily find me.
> 
> The correct link to look me up would be:
> 
> http://www.hitta.se/ViewDetailsWhite.aspx.....
> 
> I hope this will be enough to persuade you to send me the order I have payed for. I am not very keen on scanning my credit card...
> 
> Tell me your decition and we can take it from there..
> 
> Best Regards,
> 
> Lars Svensson, Sweden.
> 

****

That will do, your order is approved to ship.

Olycka på Biltema

Var med om en otäck olycka på Biltema i Linköping i söndags.

Lina satte sig på golvet i varuhuset. När hon skulle resa sig upp tog hon tag i en röd liten vagn med två meterhöga travar med Biltemakataloger. Den rasade. Över henne. Jag reagerade inte så mycket först utan försökte lyfta upp vagnen. Den var så tung att jag fick kämpa för att få upp den. Och Lina var fastklämd under den. Lina skrek som ett djur i minst fem minuter. Sambon och jag tröstade. Sedan plockade vi ihop massor av kataloger som låg utspridda på golvet. Vi reagerade båda starkt på att ingen enda ut personalen kom fram och undrade vad som hänt.

Efter det fick vi bära Lina in till fiket på Biltema för att lugna oss alla. Lina kunde inte stödja på foten. Vi pratade om att man borde anmäla detta som en olyckshändelse ifall hon får framtida men. Men vi visste inte var man skulle vända sig och det blev aldrig av.

Väl hemma så haltade Lina resten av dagen. Dagen därpå kunde hon gå normalt men benet ser idag ut så här:

Jag skickar en länk till Biltema på detta för jag tycker de borde veta och ha brytt sig. Och så borde de se över sina små röda vagnar med kataloger. Det finns flera barn som kan skadas på samma sätt... Jag återkommer om de hör av sig...

Klassfest 30 år senare

I helgen har jag varit på klassfest. Det var nämligen 30 år sedan jag slutade 9:an i Valdemarsvik (Hur sjutton kunde det gått till??).

Företaget "Barabamba" hade förgått detta genom att försöka locka oss på sin egen "klassfest" mot betalning. Har inte hört någon som anmält sig dit, men de hade haft det trevliga initiativet att skicka med en klasslista över var mina klasskamrater bodde idag. Där kunde jag se att min

gamla "bästis" Anders Frank hade lämnat Borås till fördel för Motala. Kul! Bara 4 mil från mig ju..

Jag funderade söndagen innan på om jag skulle slå honom en signal och kolla om han skulle gå på klassfesten. En timma senare ringde det. Det var Anders Frank...

Och vips var man femton igen och skvallrade på och pratade om att ses innan bussen till Fyrudden i Gryt och klassfesten gick. Så på lördagen fick jag skjuts av min mor och far in till Norrgatan och Anders mammas hus. Jag hade inga problem att veta var det låg, trots att det var 25 år sedan sist jag såg det (och Anders).

Väl inne var det två tonårspojkar som återförenades och diskuterade hur vi skulle kunna få med oss maximalt med dolda drycker. Hans mamma var fortfarande pigg och gjorde sitt bästa för att sonen inte skulle ta med för mycket att dricka.

Vi gick strax efter ner till Folkets Hus i Valdemarsvik där en buss skulle ta oss till Gryt. Först trodde vi att vi missuppfattat nåt, för platsen var tom. Nej.. inte riktigt tom. Ca 10 personer hade spontant samlats i ett hörn och prasslade med sina ICA-påsar eller höll krampaktigt om sina ölburkar lite i smyg. Från vår klass var det bara Anette där, men det var kul att se henne...

När bussen kom stod man med sin dryck och undrade om man skulle gömma den för chauffören. Men chauffören visade sig vara en av oss som gick ut samma år - Julle- så det kändes genast lugnare.

Sedan gick man förbi en rad äldre män och kvinnor för att hitta en plats i bussen längre bak. Plötsligt började alla gamlingarna hälsa på en. Man insåg att det var ju mina "gamla" klasskamrater som satt där. Som man inte sett på fem , tio eller i viss fall 30 år...

(Tack Anette Johansson för lånet av bilderna)

Vi var förvånansvärt få, ca 60 stycken, från fem klasser. Vi var dock 13 från vår klass. Det var en fruktansvärd mix av utseenden. Några såg exakt ut som när de slutade 9:an. Andra kunde man gissa sig till efter ett tag vem de var, när man såg igenom hårbrist och i flera fall grånat hår. Sen fanns det en liten klick man inte kände igen alls. Tills någon förklarade vem det var. ..

Och slutligen en - vid namn Bertilsson - som man inte kände igen även om de sa vem det var och

man mindes hur han såg åt då. Han måste ha skickat en standin.. eller nåt...

Väl i Gryt hade vi fullt upp med att berätta för varandra om vad vi pysslat med under alla dessa år. Här följer ett axplock med subjektiva ögon:

Mest Retro

Malle var tjejen som var mest utvecklad tidigt i högstadiet. De tuffa killarna (inte jag) brukade då gå och klämma lite på henne och nypa henne i stjärten och så. Under kvällen såg jag minst två killar som fortfarande nöp henne där bak. En märklig känsla nu när det utspelade sig mellan 46-åringar...

Mest Rörande

Torben! Och hans historia om hur de tog sig an en 23 timmar gammal baby för tre år sedan. De fick en dags varsel innan den föddes men ryckte genast in för att hjälpa ett barn i nöd.

Tvåa lägger jag nog in Kerstins dröm om att få åka till England och se fotboll, och som ännu inte inträffat.

Trevligast

Högst subjektivt. Men jag gillar Ann för att hon är som hon är. Speceiellt nu sedan hon dagligen berättar om sitt liv för oss på facebook.

Störst Potential

Jim hade just läst in en byggnadsingejörsexamen och var på väg mot nya jobbmöjligheter.

Ålderskrämpor

Det figurerade en hel del läsglasögon och progressiva bågar på kalaset. Och många liknande historier om sämre syn med åren, Jag vet, jag är själv mitt i den smeten. Dessutom en del prat om värk i ryggar och andra ställen i kroppen. Dessutom gjorde sorlet i lokalen att våra gamla öron hade svårt att uppfatta vad vi ville säga till varandra ibland.

Skvallret

Mycket tal om de skilsmässor som drabbat några. Om han i klassen som hittat sin drömprins. Om de som lyckats med sina företag, och om klasskamraternas barn som var allt från 2 år till strax över 20.

Minnen från Skolan

Mest avhandlades hur vissa lärare blev mobbade av oss elever. I övrigt ganska lite sånt prat. Tror att en del har svårt att minnas så mycket från 1980.

Åldern i Rummet

Jag tror att de unga servitriserna såg en samling medelålders tanter och gubbar i lokalen. Vi andra såg en högstadieklass som nyss gått ut och nu hade fest tillsammans. Just där och då hade tiden stått still.

Namedropping

I övrigt vill jag kort dra mig till minnes Blomman och hans förkärlek att hålla låda. Karin som gärna var med på bild så fort en kamera visade sig. Anna-Lenas hurtiga iver att lösa knep & knåp med mig. Och så var det kul att återse Rikard Ferm efter så länge. Och Magnus är alltid en trevlig prick. Nu som då.

När festen var slut och bussen återfört oss till Folkets hus samlades vi, ca 6 personer och svamlade en sista gång om ditt och datt och den stjärnklara natten innan min far kom ångande och skjutsade hem mig. När jag klev in i bilen hälsade de kvarvarande så glatt att man önskade att man var 56 snart så man fick göra om kvällen igen...

Dagen Efter

På söndagen ringde Anders Frank och vi stämde av våra upplevelser helt kort och återgick till våra respektive verkligheter. Men vi lovade att höras av snart igen.

Fem myror är fler än fyra elefanter

Idag har vi varit på teater med barnen. "Fem myror är fler än fyra elefanter" i en uppsättning av Jippiekultur i Linköping.

En hel samling iakttagelser gjorde jag:

• De härmade rösterna på Magnus och Brasse väldigt bra..
• Minus dock för att de kallade sig sina riktiga namn "Nicklas, Lasse och Karin".
• De följde TV-seriens manus till punkt och pricka.
• Föräldrarna gillade det minst lika mycket. Antagligen mera.
  

Det var klart kul och sevärt. De härmade även animationerna på ett berömvärt sätt. Det kostade 140-160 kr per person. 120 kr om man hade MedMera-kort.

Jag kan rekommendera den till nyfikna. Går i Gamla Linköpings utomhusteater varje fredag-söndag klockan 16.00 under sommaren.

Lina som aldrig sett originalshowen gillade det också. Så mycket att hon ville se de VHS-band med alla avsnitt jag en gång köpte åt Anton och inget av barnen har sett förut. På banden var hon lite besviken på att det var tecknade myror och inte små tjejer i bruna kostymer som på teatern. Scenen där Brasse stavade fel på Evas namnsdagstårta på bandet ville hon se två gånger i rad. Efter halva första avsnittet lessnade hon dock och ville se "Bananer i Pyjamas" istället.

Antar att de tecknade delarna är lite för banala för barn av idag och drar ner takten på showen. Återkommer om intresset skulle vakna på nytt. Hon är ju trots allt väldigt intresserad av bokstäver och siffror just nu.

Favoritdräkt

I Stockholm var vi inne på Hennes & Mauritz en sväng. Lina hittade en dräkt hon gärna ville ha. Vi tyckte inte den passade så vi lockade med andra med Prinsessor och Kitty Cat på. Men Lina hade bestämt sig! Hon tog gärna upp pengar ur egna plånboken bara hon fick sin dräkt. Vi trodde inte hon skulle använda den så värst mycket. men märkligt nog har hon haft den av och på hela dagen idag. Vi får se om det håller i sig.

Vadå?? Vill ni se dräkten? Tja, det finns en bild här...

Tur på Gröna Lund

Idag har vi varit på Gröna Lund. Anton var lite tjatig om att få spela chokladhjul. Orsak: Han vann en jättelåda Dajm på Liseberg förra året, och tror sig ha tur nog att vinna en till.
Två gånger spelade han utan framgång. Så tjatade han en stund om att få spela en tredje gång. Jag var motvillig, men sambon hostade upp pengar till en spelomgång till. Anton gick bort själv och spelade alldeles ensam vid chokladhjulet. När vi tittade bort så lyft just damen i luckan över 2,1 kilo Plopp till Anton som fick famnen full.
Lina blev förstås avundssjuk och pekade på att hon också ville ha en sån kartong, och vandrade bort till samma chokladhjul. För rättvisans skull fick hon pengar för att spela en omgång hon också.
Damen i luckan frågade vad hon hette och sa sedan:
- "Nina.. jaha, Lina... Vilken bricka vill du ha då?"
Lina hade aldrig spelat chokladhjul förut så hon pekade på en jättesak med kexchoklad, och damen skrattade. Anton assisterade med att tipsa om vilken bricka han hade haft och frågade menande om Lina ville ha den. Lina accepterade och hjulet snurrade.
- "Säg stopp" sa damen.
-"Stopp" sa Lina omedelbart.
Hjulet stannade och damen utbrast:
- "Nämen... hon vann hon också..". Damen liksom säckade ihop lite bakom disken men fortsatte:
- "Det är ju inte sant. Det händer bara inte.."

Men hon fick inse faktum och 1,9 kilo kexchoklad bytte ägare. Det fanns 20 brickor så barnen hade just lyckats trots oddsen ett mot 400, så man förstår att damen var lite tagen. Men barnen var glada, medan deras föräldrar fortfarande förfäras över att släpa dessa lådor ihop med väskorna ner till stationen om ett par dagar...

Gillade de godiset? Tja, Lina tjatade om att få smaka hela dagen, men vi lät henne inte öppna förrän vi kom till hotellrummet. Där tog hon två tuggor på sin hett efterlängtade första kexchoklad (av 36), sedan räckte hon över den till mamma och sa:
- "Jag vill inte ha mera.."